Bakom nästa krök

Bild från dagens runda. Bakom kröken väntade fortsatt uppförsbacke i ca 1 km.

Idag sprang jag drygt 15 km och simtränade i en halvtimma. Det gjorde för att jag ville, för att det passade och för att jag kände för det. Men det krävs också ett visst mått av planering och en dos motivation för att jag ska kunna träna mer än två timmar på en dag.

Att träna för ett lopp passar min personlighetstyp. De flesta som har levt eller arbetat nära mig känner till mitt i det närmaste tvångsmässiga behov av planering, struktur och av att skriva listor. Ett långsiktigt, mätbart mål som kräver kontinuerliga insatser går liksom bara inte att låta bli. Men något jag har gett upp är att följa något särskilt program.

Det finns hur många träningsprogram som helst att följa för den som vill träna för ett lopp eller klara av att springa ett visst antal kilometer. Det låter så lockande – följ de här råden, ta dig fram på de här kilometertiderna och under de här veckodagarna, så kommer du att klara din utmaning galant! Följ programmet och succén väntar bakom nästa krök!

Men träningsprogrammen tar ingen hänsyn till att du har annat att ägna dig åt i livet än träning. De bryr sig inte om att du sov dåligt i natt, att någon skickar en 60-sidig text som måste läsas och kommenteras tills helst igår eller att något händer dina nära och kära. Inte heller bryr de sig om att du faktiskt känner för att ägna din lediga tid just idag till att läsa en bok, umgås med familjen eller följa med ut på en spontan after work.

Och träningsprogrammen ger faktiskt inga garantier. De avgör inte din dagsform under dagen som loppet går, hur vädret blir eller vad som rör sig i ditt huvud på startlinjen – eller om du ens kommer att kunna vara där.

Så nej, att följa ett träningsprogram är inte något för mig. Jag har en idé om hur många kilometer jag vill göra på en vecka och hur många pass, men jag vet samtidigt att det inte kommer att förstöra min satsning om det inte fungerar en vecka. Rätt stort för ett planeringsfreak som jag.